erikami

Ibland kan livet verkligen bli som en film. I normala fall är mitt liv i stil med Bridget Jones. Igår blev det med lite inslag av filmen Vägen ut. Besökte fängelset och det är som på film, de står inlåsta bakom glasdörrar och trycker och sen när vi gick förbi började de banka på dörrarna, tack för vakter och starkt glas... vi gick in och sen snabbt ut och sen ut lika snabbt... Jobbade dygn igår och blev väldigt besviken på SOS. Vi jobbade mer eller mindre hela dagen och sen var vi tillbaka på station kl 23.40 och gick och la oss, kl 00.20 fick vi prio ett utanför stan (umeå) så vi åkte och när vi var väst på stan så fick vi motbud och en annan bil som var närmare skulle ta larmet, vi fick order om att stanna i stan och passa. Vi åkte till stationen och där ser vi att en bil är inne och då blev vi lite fundersamma, så vi ringde upp och fråga om vi verkligen skulle vara kvar, det skulle vi "ifall att". Vad tusan liksom, vi som jobbar dygn, ska vi vara vakna i stan ifall att det larmar???? Vi var sjukt trötta... Hittade iaf en säng att vila på inne i stan och efter ca två timmar får vi åka tillbaka till vännäs. Blir som trött på att för att lösa bilbristen i stan så kör vi slut på den personal som finns. Jobbar man dygn ska man tusan inte behöva åka in till stan mitt i natten för att sitta där och vänta, suck