erikami

Sitter i Norge igen. Ska vara hær øver helgen. Åkte hit igår efter jag avslutat min praktik och ska jobba dubbelpass hela helgen vilket kommer bli ca 30 h sammanlagt. Hoppas sen på ett pass på måndag också innan jag åker hem på tis fm. Ledig tis och sen ær det praktik ons och tor innan jag åker tillbaka till Norge på fredag igen och jobbar en likadan helg som denna. Inte illa ændå att kunna få ihop så pass mycket tid på så kort tid, klart vært det. Och ibland undrar jag om det inte ær vært att åka till Norge bara før att få uppleva kænslan av att åka hem. Åker ju endast hit før pengarna kan jag hårt sæga, men det ær sanningen, behøvde jag inte åka skulle jag nog inte gøra det, så himla himla skønt att få sætta sig på flyget sen, kænns som en befrielse. Och ibland då jag ær uttråkad eller missnøjd med min livssituation, som tex då jag ær hær (misstrivs inte med jobbet, inte alls, det ær bara en kænsla av något annat, eller kanske en længtan efter något annat, jag vet inte), men iaf då blir det lætt att man funderar och grubblar øver saker. Idag funderar jag på vad lycka ær? Ær jag lycklig? Vet inte, ibland, inte just nu, men det ær ju før att jag befinner mig hær och jobbar, hade jag varit lycklig hær så skulle jag ju bo hær. Tro nu inte att jag går omkring och ær missnøjd och olycklig, før det ær jag inte, inte mer æn andra, bara det att jag funderar så mycket på vad jag vill och vad jag vill få ut av livet. Folk tycker att jag jobbar før mycket, och visst, jag kan væl hålla med om det till viss del. Nær jag nu jobbar med det jag vill (ambulansen) så ær jag lycklig, før det mesta iaf, ælskar mitt jobb, men som sagt jobbet ær ju inte allt. Kanske skulle jag inte stressa så mycket efter att jobba om jag hade nå mer fast jobb? Eller skulle jag bli rastløs før att jag skulle få før mycket fritid? Vad har jag utanfør jobbet?? Inte mycket, min hæst som jag ælskar mest av allt, han gør mig lycklig, det kan jag ærligt sæga. Att resa och uppleva saker gør mig också glad och lycklig, problmet då ær ju att jag måste vara borta från min hæst vilket gør mig ledsen. Just nu bor jag i Stockholm, gør min praktik dær. Hur kul som helst. Jætte hærligt gæng, men inga ær som personalen i Umeå, de gør mig glada, de ær snælla och omtænksamma, dock har jag inget fast jobb, bara timvik, vilket gør mig stressad och jag måste åka till Norge och jag blir "olycklig". Ibland kan jag kænna att jag saknar nå i livet, vet dock inte vad. Har underbara vænner och en fin familj. fritidsintresse som ger mig energi och ett jobb jag ælskar, men jag blir lætt rastløs och då kænner jag mig på nå sætt rotløs. Har jag det før lætt? Kræver jag før mycket? Man kan ju inte gå omkring och vara lycklig hela tiden, man går oftast omkring med en kænsla av att jag ær hyfsat nøjd med mitt liv, sen kommer det vissa tillfællen då man verkligen kænner denna lycka och det blir ett beroende, vem skulle inte vilja gå omkring och vara lycklig hela tiden???? Har ett stort beslut att ta, detta kan gøra mig lycklig eller otroligt olycklig. Jag ska våga ta detta beslut, har i princip egentligen tagit det, vågar inte stå før det æn bara før mig sjælv. Jag tror att jag egentligen søker efter något som jag aldrig kommer finna, ett inre lugn och trygghet, ær ganska rastøs och rotløs av naturen, inget fel med det. Men det ær jobbigt då hjærta och hjærna bråkar och slåss, vilket ær ganska vanligt hos mig. Min hjærna ær nog dock smartare æn mitt hjærta, mitt hjærta ær ganska dum i huvudet.